Hellu

Inte vart så mkt bloggande nu. Haft fullt upp med skola och jobb men nu har det lättat lite. Det har varit en underbar tid på förskolan och jag har hittat mitt kall i livet. Jag vet vad jag vill i mitt yrkesliv och det känns så skönt att jag hittat rätt. Beundrar mina kolleger som kämpar så hårt för att få verksamheterna att gå ihop mot alla odds. Kämpar glöd till max. sen de underbara barnen man träffat under tiden. så myiga och fulla med liv. Lärt mig mycket under mina veckor.

Ni har nog inte kunnat ungå en av de största händelserna i mitt liv just nu. Jag Anna-Lena Olsson skall bli MORMOR!! Jag smakar på ordet och fattar inte att det är sant. Vet att många tänker att min dotter är för ung . MEn hon må vara ung ,hon kommer bli världens bästa mamma .Jag står bakom henne till 100 procent och jag kommer göra allt jag kan. Nu räknar vi dagarna  Älskar dej min kära Sophia ..lilla snuttan ...  

Annars rullar livet på. saknar alla på ön och i veckan kommer mina päron hit. Det var ett tag sen och det skall bli så roligt. Såg de i somras sist. Jag ångrar inte att jag flyttat men jag saknar de mina..  

kämpar ännu på med mina kilon och jag hoppas att jag kommer gå ner de där sista. har ca 6 kg kvar att gå ner och vill verkligen ha den där open. Många tankar och funderingar kretsar runt allt de här. Dieter och träing är det enda jag levt för hela livet ända sen jag var 6 år. Kommer jag trivas med mina nya kropp??? när hängmagen jag alltid haft är helt borta ?? Kommer jag kunna se mej i spegeln och må bra? kommer jag känna att jag duger? Bli lycklig?  känna att det är såhär livet skall vara? frågorna är många och jag vet att jag kommer att få svaren såsmåningom. Måste erkänna att jag är rädd. Det är svårt att förklara känslan. Det räcker inte med att tappa kiolon och jag inser att det största kampen är kvar. Att acceptera mej själv och rädslan att inte känna mej acceptrad av andra. kan komma på mej själv att  tro att folk fortfarande tittar på mej med avsmak. eller står och stirrar . Även om de kanske inte gör det så känns det så fortfarande. 

Min tid kommer det är jag säker på. Känslorna bubblar. Blir tårögd när jag tänker tillbaka på hur det var innan. allt småätande så fort man mådde dåligt . Inga kläder som passade . Rädslan att bli sjuk på riktigt. Inte orka spela fotboll med sin son. Känslan att man måste bli älskad av "dåliga " män för det inte finns någon annan som vill ha en. Att de skäms. Minns med en rysning mitt äktenskap där min egen man inte kunde gå på stan med mej för att han skämdes. eller mannen som sa att livet skulle bli som jag aldrig haft och sedan tryckte ner mej. Tog sönder mej bit för bit. vet ni ,att komma tillbaka efter något sådant är det svåraste av allt. det svåraste var inte att bli behandlad så. de svåraste är att läka all djupa sår som blev kvar. Försöker glömma för att orka. tar en dag i taget. hoppas en dag att känslan att jag duger fullt ut kommer och tar mej med storm.

Huuuuu nu vart det en dyster blogg. Men jag tar en dag i taget. så länge jag andas kommer jag kämpa..

SEEYA!

Inte så munter idag men detta säger allt..

Seeya!

Måste säga att den här dagen började okey men sen urartade den en del... Vet inte hur jag ska känna tycka om nånting just nu.. vikten är åt skogen och all fixering runt vikt och träning igen är så intensiv att min hjärna inte orkar och speciellt inte min kropp... Vart nära en kollaps känns det som och det har gått i 110.   

Snackade med damerna i fikarummet idag om hur vi är så fixerade vid vikt de satt där och snackade om sina 5 kg hit och 2 kg hit och viktväktare och dieter. sa då rakt ut att det är tyvär så hör det blivit.. Men när man som jag närmade mej 180 kg för några år sen då snackade vi inte om 5 kg hit eller dit. vet inte om jag orkar längre med detta. Är i en rejäl svacka just nu och det känns som jag går runt i en cirkel och inte kan ta mej ur.. Sen dessa utseendefixerade män... Vet inte vad som är värst... mitt eget tänk eller veta hur andra tänker. Arrrggghhhhh !!!!!!!!!!!!!!

vill bara dra nåt gammalt över mej och gå i ide tills det blir vår.. eller sommar .. eller... ja.. nej jag vet inte.. Vet bara att det här inte är roligt längre..     

Vfun har varit kanoners och jag kommer sakna alla därborta när den är slut Har nu 2 dagar kvar och jag har fått mej en funderare under veckan som gått.. Är det detta jag vill??? Vara med barnen JA!!! men allt annat runomkring med politiker personalbrist och utbrändhet det är det som inte är så roligt. Glad att de varit så öppna med mej och att de inte hymlar.. All kredit till er tjejer därborta som kämpar .önskar jag kommer ha mycket av er kämparglöd själv sedan när jag är därute själv..  

Varit och simmat idag med sophia och det var riktigt mysigt. sedan var det tvätt och matlagning på planeringen .. tills raymon ramlade in och sa att på deras loppmarknad imorrn skulle ha bakverk de skulle sälja.. så jag slängde ihop lite kärleksmuffins i allt virr varr med.. PHU!!!!!!!

Trött som tusan och kudden väntar snart.. ska först ha en kopp te tror jag och sen sängen direkt efter jag tvättat klart... ska nog ta en dusch med ... skööönt.....ja idag vart det en gnällblogg men jag tycker jag förtjänar det lite faktiskt... 

Nej hörrni nu ska jag hämta sista tvätten....ha en skön kväll  

SEEYA!!!

Hellu!  

Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så skönt. Förskolans personal är mycket bra pedagoger och jag bara älskar deras sätt att tänka. Man tänker inte på det så mycket som förälder men tänk vilket ansvar dessa personer har. Barnen spenderar så mycket tid av sitt liv på förkola och i skola så pedagogerna är viktiga för barnnes framtid. Det handlar inte bara om att vårda och mata,utan att ge omsorg och lära inför livet. På ett roligt sätt som gör barnen nyfikna. Så jag känner att detta är det jag vill syssla med. Vara med från början och hjälpa barnen få en bra start i livet. Så ni som har barn på förskola tänk på hur viktiga personerna är som ni lämnar era barn till.

veckan har för övrigt varit jättebra. kilona rasar och jag fattar inte riktigt hur det kan gå så fort men samtidigt är det så skönt. Närmare operationen och närmare målet. Har i dagsläget tappat 5 kg och de återstår 8. dieten följs och jag tränar med mina powerwalks och simmar. Livet ser ljust ut just nu och jag mår bättre än på mycket länge.   

En morgon vaknade jag och hade en vilt främmande kille i huset. han går runt här och får små aggressionsutbrott och är allmänt kaxig. skriker gapar och slår i dörrar vem är han och vad kom han ifrån?? Känns som han somnade liten och vakande upp till denna kille som inte hittar tillvaron . "Lille" Raya. Min bebis med det krulliga fårhåret som kröp uppi famnen på mej och ville se barnprogram. Missförstå mej rätt han har sina dagar som han är så go och man bara vill pussa på han hela tiden. Att bli tonårsförälder för andra gången känns lite overkligt. Min första omgång var rätt okey så jag antar att detta är lite överkurs. Kläder på golvet disk i rummet och denna rädsla för att duscha. När han va liten fick man nästan tvinga honom ur badet . Men när han väl duschar står han där i en timma. ser sig i spegeln 10 ggr innan han går till skolan och utåt sätt vill han ändå se helt okey ut. He he vad säger man.. Det enda man kan göra är att vägleda honom och stå stark. låta honom härda ut den här perioden så gott det går. många tankar och funderingar runt allt. Min lille Raya.....  Saknar dej   

Idag ska jag försöka hitta lite ensamtid med min älskling.     det känns som evigheter sen vi sågs hehe. vi gå hemifrån på morgonen ses på kvällen och somnar framför tvn. Ja jisses detta livet smög sig inpå. Men jag antar att det är så det skall vara.. Men nu har vi iallafall bestämt oss fär att ta lite tid tillsammans och mysa lite idag. Ta vovvarna och åka iväg och få lite ny energi...

Har en VFU vecka till att ladda inför och det skall bli så kul. Och man vet att man gjort något bra när en av smågrabbarna på förskolan sa:

Du Anna-Lena..... du är min bästa fröken     

SEEYA!!

Hellu!

Varit ett tag sen jag bloggade men jag tänkte skriva lite idag. Efter förra veckans nederlag så  funderade jag om jag skulle kämpa med de där kilona eller inte. En del av mej ville ge upp och luften gick ur mej. Men något fick mej att driva vidare. På något sätt skulle det gå. Sen bestämde jag mej .. 13 kg är inget i jämnförelse med de 70 jag precis tappat. så jag beslöt mej för att driva vidare. 

Sen gav en forna klasskompis mej ett råd. testa Dukan dieten sa hon . Aldrig hört  talas om det innan. dukan är en diet med mycket lite kolhydrater och mycket protein. Jag var skeptisk till sådana dieter för att förr eller senare behöver man ju kolhydraterna . efter många råd och tips från härliga Sophia så insåg jag att man äter kolhydrater igen längre fram. Så jag tänkte äh va fan vi kör.

Testat i 4 dagar och idag är min 5e. Ställde mej på vågan och höll på att smälla av. Hade tappat 3 kg !!!!!! Jag trodde inte det var sant först. Men nu vet jag att det är det. så nu tänker jag köra på . Nu ska kilona bort. Var även fundersam över hur det skulle funka nu nör jag är opad men jag tror att man kan testa detta när man varit opad ett tag och vill bli av med det där sista...Det känns så bra. TACK Sophia  

Börjat simma igen och upptäckte hur mycket jag saknat det. Så härom dagen vart det 41 längder och en timmes simma sååååå skönt !!!!!Annars har mina powerwalks varit i centrum och igår tog jag en lååång powerwalk längs med Åsunden så mysigt var det.. Energi OH YES!! 

Åsunden   

På onsdag börjar min VFU. ska vara på en förskola här i stan i ca 2 veckor. Skall bli intressant och kul att se om jag valt rätt och det känns så just nu iallafall .

Känns som livet ler igen och jag kan se framåt. Är lugnare i min själ just nu och jag hoppas det håller i sej. Så glad att min familj finns hos mej och vi är samlade. Mina härliga barn Sophia,Raymon Och lille Rasmus. Simon och min älskade Johnny som alltid finns där när det blåser. Tack bejbi Jag älskar dej  ..Älskar er alla.  

Nej nu ska jag baka bullar till familjen snart och njuta av dagen .. 

Ha det gött alla 

Ledsen,besviken,arg,bedrövad,förbannad,förnedrad .Listan är lång på vad jag känner just nu    . vet inte vad jag ska skriva eller säga . Aldrig blivit behandlad så i hela mitt liv. Sett fram emot idag. Skulle på bedömmning för att få bort skiten övervikten lämnat kvar. Skinnhäng som är i vägen och kliar och ställer till det. Men fick ett stort nej. BMI är allt som räknas i denna världen Inte nog med detta. När jag kom dit fick jag gå in i ett rum och fotas helt naken. Ingen hade sagt någon om det. Aldrig kännt mej så utelämnad i hela mitt liv. som tur var var fotokillen helt suverän och sa att han kände med mej men att det bara var hans jobb. Så han fick mej på lite bättre humör sen gav läakren mej 4 minuter max. sa bara gå ner 13 kg och kom tillbaka. Vi har våra kriterier. FUCK YOUR kriterier..... Men detta gjorde mej så beslutsam.. NU JÄVLAR SKA KILONA NER... sen ska jag komma tillbaka och få den kroppen jag vill ha. Så är det bara.  Imorrn börjar kampen mot de 13 kilona. Mer träning och mer bra mat med andra ord... 

Det som gör mej mest lessen är att jag gått ner så mycket i vikt redan. över 70 kg och det duger inte åt dem. Visst kan de ha sina kriterier men de kan iallafall vara hövlig och berätta vad som gäller. Inte ge en ledsen person 4 min i ett rum för att säga att nej du är för tjock fortfarande..men nu är jag mer motiverad än någonsin att dessa kg ska ner.. Så är det bara... så fort jag gått ner dem så står ja i kön för operation och det skall jag sikta på. Jag är så glad att min älskling vad med mej och kunde va mitt stöd älskar dej så mycket   . Jag var så ledsen så jag kan inte ens förklara. När ska man duga i den här världen?? Det är min kropp och jag vill bestämma över den själv . oavsett så hoppas jag att detta kommer gå min väg sen.. 

annars flyter allt på . skolan är kanon och jag har hittat några jag känner att jag kan prata och umgås med. Det är så viktigt det där att ha bra människor omkring sig som är på samma nivå som man själv.   

Min älskade Sophia har flyttat hit nu och går på skolan här. Känns härligt att ha familjen omkring sig igen . På gott och ont hehe. 

Imorrn börjar min kamp mot kilona. Håller er uppdaterade....

SEEYA!!

Ibland önskar man att man kunde vrida tillbaka klockan. Ändra på sådant som hänt och göra allt bra igen. samtidigt vet man att om man går och ändrar på saker kommer de som händer nu inte va som det är. Kanske bättre att låta saker hända och ändra på det som skall hända istället för att haka upp sig på sådant som hänt.

snurrigt värre såhär en torsdag men när tankarna kommer så vill man dela med sig av dem. Sitter hemma idag och grabbarna är iväg. Jag och the doggies. Det är på gott och ont för när man är ensam så kommer tankarna smygande och det snurrar i hjärnan.  

väntar bara på att miraklet ska hända . då jag vaknar upp en morgon och alla problem är borta. Jo tjena lika troligt som att det blir fred på jorden imorgon. Jag ångrar ibland flytten hit. Inte för att jag inte trivs men för de jag lämnade därborta. Familjen och mina vänner. Vill kunna gå över till Bella och ta en fika och bara snacka en massa tjejsnack. Eller träffa härliga Bettan och bara vara. Saknar er så mycket.   

Vet att jag är herre över mitt eget liv och det är bara jag som kan ändra på de saker jag inte kan leva med. Men det förflutna jagar en Hur man än vänder och vrider på det så knackar det förflutna en på axeln och när man vänder sig om ser man ett  hånflin. Vill skaka av mej känslan och leva livet. Vara med de som jag älskar och de som älskar mej.  

Nästa vecka börjar skolan igen och det ska bli så skönt att ha annat att tänka på men samtidigt är det mycket som snurrar i huvet. Mycket att tänka på. Känner någon i klassen iallafall så man är inte helt utlämnad. Sen när man varit på högskolan ett tag så kommer man i det väldigt snabbt igen. Saknat att vara bland människor och få pyssla med det jag vill. 

de flesta av mina tankar går till Sophia just nu. Hon har ett eget litet krig att vinna och känner jag min starka vackra dotter rätt så kommer hon fixa det. du vet vad jag menar gumman. Är så stolt över båda mina barn. Dom har fått något bra efter mej iallfall.       

Nope nu ör det dags att gå med the doggies.

SEEYA!

Halloj alla!

Im singing in the rain med resten av sverige idag tror jag... snart blir det im swimming in the rain. Tur man bor på ett berg. hehe..

Det var ett tag sen jag bloggade men sen har det varit mycket att tänka på. semestrat på Gotland och sen har det varit lite upp och ner här hemma. Träffat kompisar och det var så kul. saknat dem som tusan .. just love u !!  

Skulle vart ute med Bella och co men de sluta med att Anna-Lena däcka på soffan. För starka drinkar och ätit för lite gjorde sitt ja jisses .. Man skämdes som en hund kanja säga.. Men men NEXT TIME Bella jag lovar !!!!    

Börjat träna igen och gått ner 3 kg av de 8 jag lyckats lägga på mej och det känns så gött. Då ger de resultat det man gör och det e så najs..I morse regna de så man var som en blöt katt men va tusan ska man träna så ska man .. Så då väntade en härlig ducsh och frucka sweeeeeet

Det här att kvinnor är från Venus och män är från Mars stämmer utan tvekan. Ja jisses. Killarna säger en sak och menar en annan. sen å andra sidan är vi kvinnor ungefär likdana. Vi vill att killen ska vet ava vid menar innan vi ens tänkt tanken på vad det är vi ska säga egentligen och sen blir vi sura när killen inte fattar det vi inte tänkte. Ja ni förstår. Johnnys och mitt förhållande började som en saga och kändes som en saga men just nu känns det som en dålig serietidning. Livet i Ulricehamn men med i huvudrollen. Hna tänker på saft och jag tänker på läsk . Jag tänker på rödbetor och han på apelsiner. Ja ni fattar. Vilken soppa detta blivit eller ska jag säga en ganska konstig sallad av mysko grejjer. Ibland undrar man vem man bor med. Han kan va sååååååå svår....

Men trots detta älskar jag honom.   Jag tror inte att jag är den lättaste att leva med heller..

I detta huset knackar hormonmonstret en på axeln ganska ofta och helvetet bryter loss. Alltså den som kom på detta med hormoner och PMS kan ju gå o dra nåt gammalt över sig man lipar fast man inte fattar vad man lipar om.Ena dagen säger jag A och nästa säger jag B. Man bråkar om saker som e helt oväsentliga och om inte det vore nog så känns de som man gjort en silikonoperationinte för att jag klagar ) och på detta gott folk några extra kg.

Welcome to life eller vad säger man ??? SUCKA!!!!!!!!

Ibland önskar jag att man kunde ge de här känslorna till någon annan ett tag. Gärna till sambon så han vet hur det e...

På tal om annat så kom jag in på utbildningen jag ville och det känns så gött. Nu väntar 3 år med förskola och förhoppningsvis ett bra jobb. Jag är så glad . Ska bli spännande att se vad detta leder. Johnnys semster tar slut på söndag och själv har jag en vecka till. Sen börjar allvaret igen. Men som sagt med spänning. 

Har Raymon hemma igen efter den långa vistelsen på Gotland och de känns kanoners. Men han är inte den lilla killen med blöjor som vill se bolibompa och kryper upp i mammas knä o ska käka chippa. Nej nu är det en lille med jeanshäng keps och som säger motherfucker i varje ord och lyssnar på hip hop. Vad hände liksom?? gick jag i ide och kom tillbaka?? Men han är ännu kramig och det känns riktigt bra.Man får njuta av de så länge man kan...     

Egentligen är mitt liv ganska okey just nu förutom hormonmonstret som hänger mej i baken hela dagarna. Jag hoppas detta släpper för det e fan inte kul ... 

Nej nu ska jag dricka lite vin och mysa med grabbarna .. Johnny lagar mat ikväll och det e gött. Spännande och skönt... Då kan man chilla framför tvn o bara vara... Ha en trevlig kväll alla  

SEEYA!!!