Hellu everyone!!

Här yr det och regnar och snö på G. Måtte det inte bli som förra året. Då vart man insnöad flera dar i veckan och kom inte ut. Men vi får hoppas på det bästa. Kan inte fatta att det snart e 1a advent. Tyckte det var sommar nyss o man var nere o badade i sjön. "drömmer mej bort"

Idag skulle jag vilja skriva lite om rädslor och hur de kan påverka ens liv fast man inte  vill det. Bodde ihop med en man i 5 år som jag idag inte fattar att jag ens blev tillsammans med. Mycket konstigt egentligen hur blind man är mitt uppe i förhållandet. Psykisk misshandel formade mej. Att få höra hur värdelös man var hur dum man var och vilken hora man var. Under den här tiden tillät jag mej själv att gå upp 40 kg.. SANSLÖST!! När det tog slut så trodde jag att det skulle bli bättre att livet skulle ljusna. Det gjorde det också men med det ljusa kom det mörka också. Rädsla kallas det. Man blir rädd för kärlek man blir rädd för människor som ska göra en illa. Man kryper in i ett skal av oro och försvar och ingen kan komma en nära. Så även fast han är borta ur mitt liv på påverkas jag fortfarande av sättet han behandla mej på. När min älskling kom in i mitt liv så var jag trasig  . Jag ÄR trasig och han får lida för det  .

Jag letar fel och när jag inte hittar några så blir jag rädd. Egentligen borde jag sväva på rosa moln och det gör jag men samtidigt är jag så rädd. Ofta när saker är för bra för att vara sanna så är de ofta det. Vill kunna öppna mitt hjärta för honom till 100 % och säga här varsågod. Men jag kan inte.. Det värsta är att på vägen i rädslovärlden (inget ord jag vet ) så kan man förstöra det som är äkta .. Det som gör en hel igen. Blir så frustrerad. Det är som en spärr som sitter där och inte vill släppa. Rädd för livet och rädd  för kärleken. Borde börja leva nu ge mej själv tillåtelse att vara lycklig. Speciellt nu med en man som vill ge mej allt och lite till. Han får mej att må bra. Får mej att skina och framför allt le. Mina vänner ser de,min familj ser det och framför allt mina barn ser det. Hoppas du orkar stå ut med mej my love . Låter mej bli hel igen.... Framför allt att du orkar vänta och inte tillåter mej att sabba det här.  

Ska göra allt för att kämpa nu.. för oss .. Det blir inte lätt men.... Vill va din..

Den här är till dej ..  

 

yazty

23 november 2010 21:17

klart jag väntar älskling :)och jag finns här för di... och stöttar och hjälper di på alla sätt jag kan :D

Anna-Lena

23 november 2010 21:18

ska jag göra allt jag kan ja med.. men de blir tufft:/

 

Fiffi

24 november 2010 10:47

Jag vet hur det där är och from NU för mig som precis genomgått otrohet och gå bakom ryggen i flera mån (medans jag var höggravid dessutom!) så kommer det varaSJUKT svårt med tilliten, våga ge sin hän ja ALLT det.
Du är en fin männska glöm inte det!
Kram!

http://prinsessbakelsen.blogg.se

Anna-Lena

24 november 2010 18:22

vet gumman.. önskar jag kunde hjälpa dej vännen..vet hur ont de gör..---[--[@

 

Min svarta låda

25 november 2010 12:52

När misshandlaren har lyckats så ett rädslefrö i en är det nästan omöjligt att bli av med. Det är den känsla, tillsammans med önskan om upprättelse, som biter sig hårdast fast.
Jag är fortfarande rädd. Efter 22 år. Hoppas vi båda får slippa det en vacker dag.
Lycka till och ta hand om dig!

http://thisismyblackbox.wordpress.com

Anna-Lena

25 november 2010 16:12

tack du okända.. ja det är helt galet att trots att man blivit av med dem fysiskt så fortsätter de psykiskt :/ men jag reder mej en dag i taget..

 

Bettan

5 december 2010 17:26

Personligen så tror jag att det inte går att bli av med rädslan helt och hållet. Kanske är det heller inte meningen att det skall vara så. Jag tror att den biter sig kvar som ett varnande finger för att vi skall undvika att hamna i samma sits igen, att inte trilla i samma fälla en gång till. Ja tror på att försöka acceptera rädslan och att den finns där samtidigt som jag inte tillåter den att ta för mycket plats. En sak är jag helt säker på och det är att det inte går att komma vidare utan hjälp. En vän kan inte hjälpa mig om jag inte vågar släppa in den. Därefter gäller det att våga lita på sin vän, jag tror att det är det allra svåraste.
En annan sak som jag är helt säker på är att kärleken gör att läkningsprocessen bir betydligt lättare och att bakslagen blir lindrigare. Kram!

Anna-Lena

7 december 2010 16:31

Du har så rätt min vän...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hellu Inte vart så mkt bloggande nu. Haft fullt upp med skola och jobb men nu har det lättat lite. Det har varit en underbar tid på förskolan och jag har hittat mitt kall i livet. Jag vet vad jag vill i mitt yrkesliv och det känns så skönt att jag ...

Inte så munter idag men detta säger allt..   Seeya!   ...

Måste säga att den här dagen började okey men sen urartade den en del... Vet inte hur jag ska känna tycka om nånting just nu.. vikten är åt skogen och all fixering runt vikt och träning igen är så intensiv att min hjärna inte orkar och speciellt inte...

  Hellu!     Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så...

Hellu!   Varit ett tag sen jag bloggade men jag tänkte skriva lite idag. Efter förra veckans nederlag så  funderade jag om jag skulle kämpa med de där kilona eller inte. En del av mej ville ge upp och luften gick ur mej. Men något fick mej att dr...