Idag är det verkligen att tycka synd om sej själv blogg. Vet inte riktigt vad det är som händer men jag trivs inte med situationen just nu. Jag vet att problemet är jag själv och att jag måste ta tag i situationen själv men det är jättesvårt. Vill bara dra nåt gammalt över mej och försvinna en stund.

Grejjen är att jag känner mej så förbannat värdelös på något sätt. Från att ha drivit ett hus på landet med allt vad det innebär och klarat både skola och barn samtidigt till att knappt klara någonting. Helt sjukt. Va är det som händer egentligen. Blivit både klumpig och beter mej verkligen konstigt.Blivit otroligt tafatt och det känns verkligen inte som jag . Saker jag alltid klarat innan blir helt plötsligt svåra och ungefär som jag aldrig gjort dem innan.

 Skolan är jättesvår och som jag känner nu är jag osäker på om jag ens kommer klara den. Jag vet att jag har kapaciteten till det och att det finns tåga nånstans. Men vart är den ??    Va fan hände med den starka tjejen som klarade allt?? Hade tom en redovisning med min grupp idag. Jag som ALDRIG har problem med att stå inför människor blev helt plötsligt osäker och tom började staka mej. WTF????? Det är inte jag ialf....

En av mina drivkrafter i livet var min självständighet och att jag orkade det mesta. Jag mörkade tom ett helvetes liv i 5 år. Men nu.. Det känns jättekonstigt och jag vet inte vad jag ska göra. Tappat motivationen helt enkelt. Märkte det tom härom dagen. Kan knappt fixa småsaker längre. Blir man så när man byter miljö och allt det man är van vid?? Borde man inte bli starkare när man får börja om från början?? När man borde vara lycklig? Helt sjukt.. 

Känner mej helt tom och vet inte vad jag ska göra av mej själv just nu. Tänker för mycket som vanligt och mina tankar är på Gotland mestadels av tiden,hos mina barn och vänner.   Saknar dem väldigt mycket. Usch blir så trött på mej själv ,att jag blivit såhär och tillåtit mej själv att bli såhär. Känns tom ibland som jag håller på att gå upp i vikt igen (fast jag inte gått upp ett gram) och att jag tom tappat det som jag kämpat för så länge. Fan vill bara sätta mej ner och stortjuta. SUCK!!!

I really have a bad day today people !!!! Shit va jag gnäller. Men jag känner att jag måste få göra det ibland också.. Gnälla och tycka synd om mej själv. Så satans dumt men jag känner att jag verkligen behövde det idag. nej nu ska jag försöka käka lite .. 

SEE YA !

 

Bettan

22 februari 2011 20:29

Bra gnällt, gumman!
Visst är det skönt att få ur sig en massa skit! Även om allt kanske inte löser sig direkt så har du i alla fall tagit ett stort steg i rätt riktning: du har gläntat på musselskalet och delat med dig av dina tankar och funderingar! Bra gjort!
Jag känner igen så mycket i det du skriver. Tryggheten som plötsligt utvecklats till osäkerhet och stundtals även något som kan liknas vid handlingsförlamning, håglöshet eller apati. Men egentligen, är det så konstigt? Tänk efter vilken enorm resa du har gjort under en förhållandevis kort tid!
Både fysisk, mental och geografisk. Du har förändrat ditt utseende radikalt. Du har återhämtat dig från ett helvete, funnit himmelriket, kastat dig utför ett stup och blivit uppfångad av Johnnys starka armar. Du har även brutit upp ifrån din trygga och invanda miljö hemma på ön och flyttat stora delar av ditt liv till en främmande stad. Din enda trygghet på din nya adress är Johnny. Nu har det livet börjat komma igång påallvar. Nya miljöer att utforska, nya människor att lära känna, nya uppgifter att ta dig an, nya roller att spela. Allt måste byggas upp på nytt. Detta tar något fruktansvärt på krafterna! Inte så konstigt att orken tagit slut. Tänk på din stackars kropp, hur mycket den har fått vara med om det senaste året! Man klarar inte att ta in hur mycket som helst när det gäller nya intryck och stora omställningar. Jag är helt säker på att alltkommer att reda upp sig snart. Tänk dig att du hoppat på en slänggunga. När den plötsligt stannar och du kliver av så snurrar allt så att du nästan kräks! Efter en liten stund har balansen återställts och du ser åter klart på tillvaron. Tror att nu har slänggungan stannat och du står på egna ben. Allt omkring dig snurrar ännu och är svårt att greppa. Om en liten stund så har tillvaron stabiliserat sig, du har hittat din plats i ditt nya liv och tillvaron är tryggare än innan!

Våga lita på att det snart blir bättre!
Fortsätt att dela med dig av vad du känner!
Fortsätt att vara härliga du!
Du är stark!
Du är grymt modig!
Du har Johnny!

Kram på di!
<3

Anna-Lena

22 februari 2011 20:59

Det är nu jag vill sitta vid det där cafetbordet en morgon och bara ge dej en kram så fort du dyker upp och sen dela ett chokladhjärta med dej ( du vet vilket :) ) o en kopp kaffi. du är mitt stöd när de stormar och jag e så glad att du finns i mitt liv så du anar inte..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hellu Inte vart så mkt bloggande nu. Haft fullt upp med skola och jobb men nu har det lättat lite. Det har varit en underbar tid på förskolan och jag har hittat mitt kall i livet. Jag vet vad jag vill i mitt yrkesliv och det känns så skönt att jag ...

Inte så munter idag men detta säger allt..   Seeya!   ...

Måste säga att den här dagen började okey men sen urartade den en del... Vet inte hur jag ska känna tycka om nånting just nu.. vikten är åt skogen och all fixering runt vikt och träning igen är så intensiv att min hjärna inte orkar och speciellt inte...

  Hellu!     Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så...

Hellu!   Varit ett tag sen jag bloggade men jag tänkte skriva lite idag. Efter förra veckans nederlag så  funderade jag om jag skulle kämpa med de där kilona eller inte. En del av mej ville ge upp och luften gick ur mej. Men något fick mej att dr...