Halloj!!

Varför vaknar man alltid tidigt när man vill ha tid att sova ?? Jaja tänkte ialf jag skulle blogga lite och uppdatera lite.Johnny ligger ännu och sover så jag passar på     Saker och ting har lugnat ner sig till en viss gräns och jag hoppas kunna andas lite nu. Massor i skolan dock måste jag säga. TUNGT! men jag sa göra mitt bästa för att överleva.   

Pratade med en av tjejerna från de andra grupperna som går denna kursen som i en del av försolelärarprogrammet. Många hade tydligen hoppat av förra året just pga det hårda tempot och att de var så mycket att göra. Då funderar man på att är det bara de starka som överlever?Är de här vi sållas ut och de svaga blir kvar på botten och får bö.rja om. Är hela vårt liv en tävling där man ska passa in och allti vara på topp?? Finns ju massor med människor med bra kvaliteer som försvinner in i dimman och aldrig får visda de dom kan. Funderade på att söka detta program till hösten men när man hör sånt så blir man osäker faktiskt.

Men vi får se. Kanske det blir annorlunda för mej. På tisdagnatt kommer ungarna. LÄNGTAR!!!!!!! Ska bli så skönt at ha dem nära sig. Sen ska Raya försöka installera sej här och börja ny skola . Blir nog bra hoppas jag. Han är en go social kille så det kommer nog gå bra   

Själv mår jag mycket bättre men har mycket i huvet. Vissa saker går inte att skaka av sej även om man vill och dessa känslor vill inte lämna mej  . Man känner oro och ibland vet man inte var  man ska göra av sej själv. Saknar mina vänner väldigt mycket och jag tror och hoppas de saknar mej lite också. Jag gjorde den här flytten för att förändra mitt liv och att få vara nära Johnny. Jag hoppas jag gjorde rätt. Emellanåt vill man bara fly och sticka hem till Gotland. Men hur skulle mitt liv se ut då? Skulle nog ramla tillbaka i det tråkiga enformiga livet som egentligen inte gav mej någonting. Ska försöka kämpa vidare men det kommer bli tufft. 

Kan man ge för mycket av sig själv till den grad att närman sedan vill ge något själv så är man bara tom?? det är så det känns just nu. Tomhet ..Lite vilsenhet och definitivt känslan att inte räcka till. Jag vill ju och hoppas att detta kommer gå över för det driver en till vansinne. Jag vill bara leva nu. Va lycklig ,njuta av livet. Bli den jag vill vara . älskad för den jag är och att våga älska tillbaka och att VÅGA älska framförallt. Tror det är svårast att våga älska och att tro att någon annan gör det på riktigt. 

Vill vara en bra flickvän och en bra mamma. Det är det som är viktigast att finnas där för de som litar på mej och det är nog det som gör att jag orkar kämpa. Fast många gånger vill man lägga sig ner o bara skita i allt.  Då ser man barnen framför sig och tänker att om jag skiter i det hör nu så drabbas dom och kärleken till dem är det jag lever och andas på. de gör livet värt att leva varenda sekund.   Älskar er.....

Ska försöka komma till skott och skriva ett sk "paper" idag . Fasiken va jobbigt de an vara att komma till skott . Man blir frustrerad . Men jag tror att bara jag kommer igång så lossnar de.. Eller man kan ju hoppas de iallafall hehe. 

Nej nu ska man få arslet ur och skriva lite uppsats kanske     .

Ha en bra dag alla..

SEE YA

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hellu Inte vart så mkt bloggande nu. Haft fullt upp med skola och jobb men nu har det lättat lite. Det har varit en underbar tid på förskolan och jag har hittat mitt kall i livet. Jag vet vad jag vill i mitt yrkesliv och det känns så skönt att jag ...

Inte så munter idag men detta säger allt..   Seeya!   ...

Måste säga att den här dagen började okey men sen urartade den en del... Vet inte hur jag ska känna tycka om nånting just nu.. vikten är åt skogen och all fixering runt vikt och träning igen är så intensiv att min hjärna inte orkar och speciellt inte...

  Hellu!     Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så...

Hellu!   Varit ett tag sen jag bloggade men jag tänkte skriva lite idag. Efter förra veckans nederlag så  funderade jag om jag skulle kämpa med de där kilona eller inte. En del av mej ville ge upp och luften gick ur mej. Men något fick mej att dr...