Hellu

Inte vart så mkt bloggande nu. Haft fullt upp med skola och jobb men nu har det lättat lite. Det har varit en underbar tid på förskolan och jag har hittat mitt kall i livet. Jag vet vad jag vill i mitt yrkesliv och det känns så skönt att jag hittat rätt. Beundrar mina kolleger som kämpar så hårt för att få verksamheterna att gå ihop mot alla odds. Kämpar glöd till max. sen de underbara barnen man träffat under tiden. så myiga och fulla med liv. Lärt mig mycket under mina veckor.

Ni har nog inte kunnat ungå en av de största händelserna i mitt liv just nu. Jag Anna-Lena Olsson skall bli MORMOR!! Jag smakar på ordet och fattar inte att det är sant. Vet att många tänker att min dotter är för ung . MEn hon må vara ung ,hon kommer bli världens bästa mamma .Jag står bakom henne till 100 procent och jag kommer göra allt jag kan. Nu räknar vi dagarna  Älskar dej min kära Sophia ..lilla snuttan ...  

Annars rullar livet på. saknar alla på ön och i veckan kommer mina päron hit. Det var ett tag sen och det skall bli så roligt. Såg de i somras sist. Jag ångrar inte att jag flyttat men jag saknar de mina..  

kämpar ännu på med mina kilon och jag hoppas att jag kommer gå ner de där sista. har ca 6 kg kvar att gå ner och vill verkligen ha den där open. Många tankar och funderingar kretsar runt allt de här. Dieter och träing är det enda jag levt för hela livet ända sen jag var 6 år. Kommer jag trivas med mina nya kropp??? när hängmagen jag alltid haft är helt borta ?? Kommer jag kunna se mej i spegeln och må bra? kommer jag känna att jag duger? Bli lycklig?  känna att det är såhär livet skall vara? frågorna är många och jag vet att jag kommer att få svaren såsmåningom. Måste erkänna att jag är rädd. Det är svårt att förklara känslan. Det räcker inte med att tappa kiolon och jag inser att det största kampen är kvar. Att acceptera mej själv och rädslan att inte känna mej acceptrad av andra. kan komma på mej själv att  tro att folk fortfarande tittar på mej med avsmak. eller står och stirrar . Även om de kanske inte gör det så känns det så fortfarande. 

Min tid kommer det är jag säker på. Känslorna bubblar. Blir tårögd när jag tänker tillbaka på hur det var innan. allt småätande så fort man mådde dåligt . Inga kläder som passade . Rädslan att bli sjuk på riktigt. Inte orka spela fotboll med sin son. Känslan att man måste bli älskad av "dåliga " män för det inte finns någon annan som vill ha en. Att de skäms. Minns med en rysning mitt äktenskap där min egen man inte kunde gå på stan med mej för att han skämdes. eller mannen som sa att livet skulle bli som jag aldrig haft och sedan tryckte ner mej. Tog sönder mej bit för bit. vet ni ,att komma tillbaka efter något sådant är det svåraste av allt. det svåraste var inte att bli behandlad så. de svåraste är att läka all djupa sår som blev kvar. Försöker glömma för att orka. tar en dag i taget. hoppas en dag att känslan att jag duger fullt ut kommer och tar mej med storm.

Huuuuu nu vart det en dyster blogg. Men jag tar en dag i taget. så länge jag andas kommer jag kämpa..

SEEYA!

Inte så munter idag men detta säger allt..

Seeya!

Måste säga att den här dagen började okey men sen urartade den en del... Vet inte hur jag ska känna tycka om nånting just nu.. vikten är åt skogen och all fixering runt vikt och träning igen är så intensiv att min hjärna inte orkar och speciellt inte min kropp... Vart nära en kollaps känns det som och det har gått i 110.   

Snackade med damerna i fikarummet idag om hur vi är så fixerade vid vikt de satt där och snackade om sina 5 kg hit och 2 kg hit och viktväktare och dieter. sa då rakt ut att det är tyvär så hör det blivit.. Men när man som jag närmade mej 180 kg för några år sen då snackade vi inte om 5 kg hit eller dit. vet inte om jag orkar längre med detta. Är i en rejäl svacka just nu och det känns som jag går runt i en cirkel och inte kan ta mej ur.. Sen dessa utseendefixerade män... Vet inte vad som är värst... mitt eget tänk eller veta hur andra tänker. Arrrggghhhhh !!!!!!!!!!!!!!

vill bara dra nåt gammalt över mej och gå i ide tills det blir vår.. eller sommar .. eller... ja.. nej jag vet inte.. Vet bara att det här inte är roligt längre..     

Vfun har varit kanoners och jag kommer sakna alla därborta när den är slut Har nu 2 dagar kvar och jag har fått mej en funderare under veckan som gått.. Är det detta jag vill??? Vara med barnen JA!!! men allt annat runomkring med politiker personalbrist och utbrändhet det är det som inte är så roligt. Glad att de varit så öppna med mej och att de inte hymlar.. All kredit till er tjejer därborta som kämpar .önskar jag kommer ha mycket av er kämparglöd själv sedan när jag är därute själv..  

Varit och simmat idag med sophia och det var riktigt mysigt. sedan var det tvätt och matlagning på planeringen .. tills raymon ramlade in och sa att på deras loppmarknad imorrn skulle ha bakverk de skulle sälja.. så jag slängde ihop lite kärleksmuffins i allt virr varr med.. PHU!!!!!!!

Trött som tusan och kudden väntar snart.. ska först ha en kopp te tror jag och sen sängen direkt efter jag tvättat klart... ska nog ta en dusch med ... skööönt.....ja idag vart det en gnällblogg men jag tycker jag förtjänar det lite faktiskt... 

Nej hörrni nu ska jag hämta sista tvätten....ha en skön kväll  

SEEYA!!!

Hellu!  

Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så skönt. Förskolans personal är mycket bra pedagoger och jag bara älskar deras sätt att tänka. Man tänker inte på det så mycket som förälder men tänk vilket ansvar dessa personer har. Barnen spenderar så mycket tid av sitt liv på förkola och i skola så pedagogerna är viktiga för barnnes framtid. Det handlar inte bara om att vårda och mata,utan att ge omsorg och lära inför livet. På ett roligt sätt som gör barnen nyfikna. Så jag känner att detta är det jag vill syssla med. Vara med från början och hjälpa barnen få en bra start i livet. Så ni som har barn på förskola tänk på hur viktiga personerna är som ni lämnar era barn till.

veckan har för övrigt varit jättebra. kilona rasar och jag fattar inte riktigt hur det kan gå så fort men samtidigt är det så skönt. Närmare operationen och närmare målet. Har i dagsläget tappat 5 kg och de återstår 8. dieten följs och jag tränar med mina powerwalks och simmar. Livet ser ljust ut just nu och jag mår bättre än på mycket länge.   

En morgon vaknade jag och hade en vilt främmande kille i huset. han går runt här och får små aggressionsutbrott och är allmänt kaxig. skriker gapar och slår i dörrar vem är han och vad kom han ifrån?? Känns som han somnade liten och vakande upp till denna kille som inte hittar tillvaron . "Lille" Raya. Min bebis med det krulliga fårhåret som kröp uppi famnen på mej och ville se barnprogram. Missförstå mej rätt han har sina dagar som han är så go och man bara vill pussa på han hela tiden. Att bli tonårsförälder för andra gången känns lite overkligt. Min första omgång var rätt okey så jag antar att detta är lite överkurs. Kläder på golvet disk i rummet och denna rädsla för att duscha. När han va liten fick man nästan tvinga honom ur badet . Men när han väl duschar står han där i en timma. ser sig i spegeln 10 ggr innan han går till skolan och utåt sätt vill han ändå se helt okey ut. He he vad säger man.. Det enda man kan göra är att vägleda honom och stå stark. låta honom härda ut den här perioden så gott det går. många tankar och funderingar runt allt. Min lille Raya.....  Saknar dej   

Idag ska jag försöka hitta lite ensamtid med min älskling.     det känns som evigheter sen vi sågs hehe. vi gå hemifrån på morgonen ses på kvällen och somnar framför tvn. Ja jisses detta livet smög sig inpå. Men jag antar att det är så det skall vara.. Men nu har vi iallafall bestämt oss fär att ta lite tid tillsammans och mysa lite idag. Ta vovvarna och åka iväg och få lite ny energi...

Har en VFU vecka till att ladda inför och det skall bli så kul. Och man vet att man gjort något bra när en av smågrabbarna på förskolan sa:

Du Anna-Lena..... du är min bästa fröken     

SEEYA!!