Hellu!  

Varit en hetsig vecka och många intryck. Min första VFU vecka. kanonbra personal och härliga ungar. Jag stormtrivs men det har varit tröttsamt också. På ett bra sätt. Jag känner med kropp och själ att jag valt rätt och det känns så skönt. Förskolans personal är mycket bra pedagoger och jag bara älskar deras sätt att tänka. Man tänker inte på det så mycket som förälder men tänk vilket ansvar dessa personer har. Barnen spenderar så mycket tid av sitt liv på förkola och i skola så pedagogerna är viktiga för barnnes framtid. Det handlar inte bara om att vårda och mata,utan att ge omsorg och lära inför livet. På ett roligt sätt som gör barnen nyfikna. Så jag känner att detta är det jag vill syssla med. Vara med från början och hjälpa barnen få en bra start i livet. Så ni som har barn på förskola tänk på hur viktiga personerna är som ni lämnar era barn till.

veckan har för övrigt varit jättebra. kilona rasar och jag fattar inte riktigt hur det kan gå så fort men samtidigt är det så skönt. Närmare operationen och närmare målet. Har i dagsläget tappat 5 kg och de återstår 8. dieten följs och jag tränar med mina powerwalks och simmar. Livet ser ljust ut just nu och jag mår bättre än på mycket länge.   

En morgon vaknade jag och hade en vilt främmande kille i huset. han går runt här och får små aggressionsutbrott och är allmänt kaxig. skriker gapar och slår i dörrar vem är han och vad kom han ifrån?? Känns som han somnade liten och vakande upp till denna kille som inte hittar tillvaron . "Lille" Raya. Min bebis med det krulliga fårhåret som kröp uppi famnen på mej och ville se barnprogram. Missförstå mej rätt han har sina dagar som han är så go och man bara vill pussa på han hela tiden. Att bli tonårsförälder för andra gången känns lite overkligt. Min första omgång var rätt okey så jag antar att detta är lite överkurs. Kläder på golvet disk i rummet och denna rädsla för att duscha. När han va liten fick man nästan tvinga honom ur badet . Men när han väl duschar står han där i en timma. ser sig i spegeln 10 ggr innan han går till skolan och utåt sätt vill han ändå se helt okey ut. He he vad säger man.. Det enda man kan göra är att vägleda honom och stå stark. låta honom härda ut den här perioden så gott det går. många tankar och funderingar runt allt. Min lille Raya.....  Saknar dej   

Idag ska jag försöka hitta lite ensamtid med min älskling.     det känns som evigheter sen vi sågs hehe. vi gå hemifrån på morgonen ses på kvällen och somnar framför tvn. Ja jisses detta livet smög sig inpå. Men jag antar att det är så det skall vara.. Men nu har vi iallafall bestämt oss fär att ta lite tid tillsammans och mysa lite idag. Ta vovvarna och åka iväg och få lite ny energi...

Har en VFU vecka till att ladda inför och det skall bli så kul. Och man vet att man gjort något bra när en av smågrabbarna på förskolan sa:

Du Anna-Lena..... du är min bästa fröken     

SEEYA!!